Tidigare idag kände jag att inget spelade någon roll,

att vem som helst liksom kunde få förbruka mig.

Bara att känna mig behövd av någon, att någon ville ha nåt från mig,

det var det enda som spelade någon roll.

Men efter en kväll med två vänner så har jag fått så mycket perspektiv på allting.

Nu ska jag mysa ner mig i soffan med mormors kofta,

och vänta tills någon som behöver mig på riktigt hör av sig.