jag känner mig helt.. fucked up.

jag hittar inte mig själv, mitt gamla jag.

jag är sämst just nu.

mina tankar går på högvarv,

bekräftelsebehovet finns där som om det var en del av hjärnbalken.

jag vet inte vad jag vill, vad jag känner.

allt jag känner för är att duga åt någonting, vem som helst får utnyttja mig bäst dom vill. för det visar att jag behövs. försöka vara alla till lags fast jag inte ens lyckas.

men jag känner mest för att krypa under täcket och stanna där.

hur gör ni andra, jag fattar inte.

fan.