Lars Winnerbäck, 3/12-09
Helt underbar människa, det bästa.

Har inte skrivit på länge, men idag tänkte jag skriva om barndom och saknad.

Pappa hittade gamla videoband som vi spelat in för länge sen, så vi satte oss och kolla.
Det var från Marocko, jag var tre år. Jag var liten,blond med hjälmfrilla och smilgropar.
Himla söt var jag !
Dem flesta i släkten på pappas sida var med,
jag kommer inte ihåg så mycket, förutom en flytstege över poolen.

Sedan tittade vi på en när jag fyllde två eller tre.
Anton och Filip kom och sjöng,
Anton läste kortet och Filip hjälpte mig att öppna det ena paketet
Jag fick ett kassettband, vilket Filip tyckte var så häftigt. men jag förstod ju inte riktigt vad det var,
sen så öppnade Anton det andra paketet, och där i va det en bandspelare med mikrofon till.
Vi började sjunga och alla tre var så små och söta.

Vi tittade även på en film från min mormors 65-årsdag,
alla var där
mormor,farmor och farfar, men nu är dom inte här.
jag kom på att jag saknar dom så mycket,just då.
när jag såg min mormor le, eller min farfar skratta. När jag hörde deras röster,
jag kände igen mormor på de sätt som hon styrde med, farmor var så snäll som hon alltid var,
och farfar satt tyst men log när man tittade på honom
jag saknar dom så oerhört mycket!
därför känner jag, att jag måste ta hand om min morfar extra mycket.
eftersom att snart kanske inte ens han finns längre, och då vet jag inte vart jag tar vägen.


de ni gjorde med mig
det var stort, de ni gav mig
jag önskar att ni kunde se mig nu
tack, ta hand om er