♥

Nu vill jag skriva om en väldigt bra vän,
som heter Annica Gustafsson.
Vi har gått i samma klass sen lillettan men blev riktigt bra vänner nu i 7 eller 8.
Vi har den sjukaste humorn, de fulaste garven och de bästa stunderna.
Dagen efter min farfar gått bort, trodde jag aldrig att jag kunde skratta igen.
Jag satt helt tyst och gjorde inte en min.
Då var hon där, hon och elina och dom fick mig att skratta. Ett simpelt skämt var allt som behövdes.
Jag vill göra detsamma, kunna hjälpa till när det är svårt.
Jag försöker så gott jag kan i alla fall.

Vi har inte träffats på över en vecka tror jag,
vi behöver nog vara ifrån varandra ibland, eftersom vi alltid är tillsammans annars.
Men nu behöver vi de där skratten, skämten som får oss att lägga oss på marken och gråta av skratt.

Jag ville bara berätta att hon betyder väldigt mycket för mig,
att jag uppskattar henne och beundrar henne.
Att hon är speciell och värdefull och så vill jag säga tack för att hon finns.

Jag elskar dej besta ven

tack världens bästa vän, du och jag -vi är bäst! jag älskar dig mer än jag kan förklara (L)